|
Som den oerhört intressanta hund jag är så har jag naturligtvis en egen blogg!
Utdrag ur bloggen:
På promenad med en Dogue de Bordeaux
- Doriz, kom så ska vi på promenad!
- Kommer mamma!
På med ytterkläder, reflexväst och iväg.
- Mamma, kom då ! ropar Doriz otåligt och springer före
- Ja, jag kommer, säger matte och traskar i sakta mak och njuter av det vackra vintervädret
- Vet du Doriz, snart kommer Anna och Chivas!
Doriz tvärstannar, vänder sig om och tittar hemåt.
- Men, mamma var är de då?
- De åker bilen just nu, säger mamma.
- Mamma, jag tycker om Chivas
-Det gör jag med gumman
-Mamma, jag tycker om Anna
-Det gör jag med gumman
- Mamma, snart fyller jag år
- Ja, Doriz, om två dagar fyller du år.
- Kommer Chivas då?
- Nej, Chivas kommer idag istället
Doriz traskar vidare, tjatandes om att mamma ska gå snabbare.
- Men du vet att jag inte kan gå så fort Doriz, säger mamma. Jag har ju ont.
- Mamma, om jag ger dig en puss, försvinner det onda då?
- Nej, men det känns lättare, säger mamma
- Men mamma, jag är ju Doriz!
- Ja, men Doriz kan inte allt.
- Konstigt, säger Doriz, Doriz kan nästan allt.
Mamma stannar och plockar upp en sten.
- Vad gör du mamma?
- Jag hittade en fin sten som jag la i fickan.
Doriz knuffar på mammas ficka och tigger godis, vilket hon får.
Hon knuffar igen
- Men, du kan inte få hur många godisar som helt, säger mamma
- Men jag är ju Doriz!
- Ja,ja säger mamma och ger Doriz en godis.
Doriz skuttar iväg in i skogen och kommer tillbaka med något i munnen.
- Var så god mamma, till dig!, säger hon och ger mamma en vacker sten
- Tack Doriz, vad du är snäll!
- Ja, jag är ju Doriz!
Mamma lägger ner en stor alldaglig gråsten i fickan. Hemma står en hel burk med stenar Doriz plockat. Alldagliga, men givna med kärlek.
Doriz får syn på något, mamma förstår med en gång vad som är på gång
- Nej Doriz! Inte rulla dig i älgbajs!
- Men mamma, Chivas ska ju komma!
- Men Doriz, Chivas tycker om dig som du är utan parfym av bajs! Du är ju Doriz!
En promenad med en Dogue de Bordeaux är aldrig den samma. Jag pratar högt med min hund, till mötandes stora glädje. Men har det gått för långt när jag hör henne svara?
|
