|
Sjukdomar hos hund
Den här sidan är tänkt att ta upp lite om sjukdomar hos hund. Jag är inte veterinär och ger därför inte några som helst råd, bara information
Förstorad pupill hos Dogue de Bordeaux
En höstkväll hände något med min hunds ena öga. Helt plötsligt blev vänster pupill fullt utvidgad medan den högra var normal. Detta höll i sig i ca två timmar och under den tiden verkade hunden inte se något på vänster öga.
Efter detta gick pupillen tillbaka till det normala.
Några veckor efter detta hände det ytterligare en gång att pupillen utvidgades helt. Nu kunde jag konstatera att hon inte såg något på ögat. Även denna gång gick det tillbaka efter ca två timmar.
Båda gångerna detta hände var det ”skumt” ljus, dvs det började mörkna. Dessutom var det i en situation med lindrig stress, första gången i samband med att vi skulle ut och gå tillsammans med några barn.
Doriz var vid detta tillfälle 10 månader gammal. Hon hade gått genom sitt första löp tiden 7,5 månader-8,5 månaders ålder. Löpet höll i sig i 6 veckor, hon blödde kraftigt och var väldigt allmänpåverkad. Efteråt blev hon dessutom skendräktig och skenvalpade. Om detta spelade in vet jag inte. Vid tiden för första förändringen med pupillen var hon alltså fortfarande i skedet med skenvalpningen.
Ytterligare en hund har råkat ut för samma sak. Även detta en tik, strax efter löp, 10 månader gammal, dessutom även där problem med vänster pupill.
Jag åkte först till min lokala veterinär som inte såg några som helst fel med Doriz ögon. Sedan blev det ögonspecialisten på Strömsholm. Ögonlysningen visade inga som helst fel.
På Strömsholm hade veterinären en teori att det kunde vara fel på nervsignalen från ögat till hjärnan vid omställning till mörkersyn. Om det var detta kunde det eventuellt växa bort.
Nu har nästan ett år gått. Doriz pupill är ofta men långt ifrån alltid lite större än den högra. Detta sker vid starkt ljus, reflexer, kamerablixt, mörker. Hennes pupill har dock inte utvidgats helt som det gjort de två gångerna, nu är den bara ca 1,5 ggr så stor som den högra de gånger den utvidgar sig.
Jag kan inte låta bli att undra om vi är de enda som råkat ut för detta? När det hände försökte jag kontakta ”framstående” personer inom DdB-världen i Sverige. De flesta svarade trevligt men jag fick också skarpt mail som talade om att detta inte var ett lämpligt samtalsämne. Varför? Har det hänt fler?
Jag är inte ute efter att hänga ut någon, jag är ute efter att få klarhet vad som är fel hos min hund. Är hon sjuk så hon kommer bli sämre? Kan jag göra något? Är det helt enkelt ofarligt? Men för att få svar på dessa frågor behöver jag hjälp!
Om du vet något eller har något tips kontakta gärna mig! Antingen via mail eller telefon. Vill du så kommer jag naturligtvis få vara anonym! Det enda jag vill är att få svar!
Har detta hänt fler DdB? Andra mastiffer? Andra hundar? Någon som vet vad det är???
Vet du något? Kontakta mig:
katta@kattarina.se
NOSKVALSTER HOS HUND
Det är inte många som vet vad noskvalster är, trots att problemet är stort.
Noskvalstret är en parasit som lever på slemhinnorna i hundens nos och bihålor.
Hundar med noskvalster kan uppvisa olika symtom men vanligen visar det sig från de övre luftvägarna i form av t.ex. fnysningar, inåtvända dragningar, nysningar, försämrat luktsinne och i vissa enstaka fall även klåda i ansiktet. Allmäntillståndet är oftast oförändrat. Det kan gå relativt lång tid mellan symtomen, men man bör kontakta veterinär vi första uppvisande av symtom.
Idag vet man inte exakt hur smittspridningen sker men med all trovärdighet så smittas det från hund till hund. Man kan ibland se kvalstren krypa på hundens nos. Eventuellt kan indirekt smitta förekomma, eftersom parasiten överlever rätt länge utanför sitt värddjur. Det har forskats kring parasiten levnadssätt och man har då kommit fram till att den kan överleva i fuktig miljö upp till tre veckor, både i rums- och kylskåpstemperatur. I torr miljö dör det däremot inom ett dygn. Kvalstren är relativt snabba och kan därför förflytta sig själva.
I dagsläget finns ingen enkel och pålitlig metod att diagnostisera noskvalster, utan oftast får hundägaren nöja sig men en sannolikhetsdiagnos och därför behandlas många hundar för säkerhets skull.
Forskare har kommit fram till att det blir allt vanligare med noskvalster.
Vid en obduktion i början av 70-talet undersöktes 424 hundar, endast 2% av hundarna hade noskvalster. I Norge gjorde man en liknande undersökning 1993 där man undersökte 248 hundar och fann då att det var hela 7% av hundarna som var infekterade med noskvalster. Vid SVA undersöktes 534 hundar vid obduktion och noskvalster hittades hos hela 21%. Detta visar på en enorm ökning. Ingen vet orsaken till denna ökning men en tänkbar bidragande faktor kan vara att antalet hundar har ökat. Dessutom kan en del av ökningen bero på ökad import av hundar från andra länder. År 1960 uppskattades antalet hundar i Sverige till 314 000 och år 1999 till 800 000.
Hur minskar man smittorisken?
Om man märker att ens hund har någon av de nämnda symtomen och har träffat andra hundar den senaste tiden bör man upplysa dess ägare om detta.
Under behandlingsperioden bör hunden inte träffa andra, friska hundar, däremot kan hundar som behandlas samtidigt mot noskvalster oftast träffas utan problem. Man ska ha i åtanke att de medicinerna som finns på marknaden inte alltid biter på alla hundar.
Har du hunden på dagis bör du även där upplysa om att din hund har noskvalster, annars blir det bara en ond cirkel om inte alla hundar som träffats behandlas.
I en studie utförd av Regiondjursjukhuset i Strömsholm, Göteborgs Djurklinik AB och Instutionen för kirurgi och medicin, smådjur, SLU i samarbete med Avdelningen Parasitologi SVA ingick 70 hundar, av dessa var 68 symptomfria efter avslutad behandling och de två andra blev bättre men inte bra.
En lugnande sak är att inga noskvalster har hittats på kattdjur.
Anna Ernest
|
